En sak jag fick lära
mig år 2005 är hur det är när man måste inse att en av ens hundar faktiskt
är i behov av att få en ny flock
att måna om.
Så var det för mig och
min älskade Tårtan som hade tagit på sig polisrollen i flocken på ett
alltför påtagligt sätt.
Tro nu inte att Tårtan
var ett monster!
Nej, det är den mest
ljuvliga lilla varelse man kan tänka sig, men hon var med människor hellre
än med hundar och
på något sätt kände hon sig nog både
klyftigare och lite mera värdig än ”gemene hund”.
Redan som femveckors
valp bestämde hon sig för att hon var ”mattes hund” och förblev vid min
sida tills hon fick ett nytt hem….
….för mitt i
bedrövelsen med att vara tvungen att flytta på antingen Tårtan eller alla
andra hundar i flocken,
så fann vi ett
avtalspensionerat par nere i Götene samhälle. Paret hade haft
norfolkterrier tidigare och ville helst inte ha en valp.
Vad passar då bättre än
ett 100%igt charmtroll, med nos för det roliga och ämne inom både lydnad
och agility?
Alla var överens om att
faktiskt inget kunde passa bättre och paret Anitha och Roger föll
självklart
som furor för Tårtan
och hennes oemotståndliga personlighet.
Flytten gick av stapeln
och den lilla hunden fann sig väl tillrätta.
Att jag grät och inte
kunde äta ordentligt på flera veckor är en annan historia….
Efter en tid bestämdes
att Tårtan skulle flyttas över på alla papper till den nya familjen, och
vi träffades på neutral plats för att göra upp alla detaljer.
Platsen blev
naturligtvis på det lokala caféet som även är Tårtans sponsor inom
agilityn.
Husse Roger kunde vid
tillfället knappt röra sig för han hade ramlat ner från en stol vid ett
halnings-hissnings-moment av jubilerande svägerskas flagga!
Rygg och rumpa var
alldeles blåsvart! Men jag och Anitha servade glatt med bakelse och kaffe.
Allt var väl.
Snart började dock
Tårtan att bete sig mycket underligt!!
Redan från dag 1 i den
nya flocken hade Tårtan funnit en riktig promenadkompis i Roger och njöt
för fulla drag av att patrullera
Götenes gator och
rekreationsspår. Husse är pensionerad polis –vilket passade Tårtan
alldeles utmärkt!
Nu började hon däremot
att spjärna emot när det vankades promenad –med husse. Matte Anitha gick
hon glatt med.
Hon hade tidigare inte
brytt sig särskilt om att Anitha försvann på småärenden,
men nu började hon att
ligga under hallbyrån tills matte kom tillbaka. Husse ville hon inte vara
med!
Nästa fas blev att hon
började kräkas allt som oftast.
Sedan ville hon inte
äta.
Och till slut såg hon
bara olycklig och sjuk ut på sina ögon.
Veterinär uppsöktes och
hunden remitterades till djursjukhuset. Personalen såg genast att hunden
var mycket sjuk,
och nu skulle man ta
reda på orsaken.
Man tog alla möjliga
sorters blodprov. Inget fel på det blodet inte.
Återbesök med ultraljud
blev det sedan. Tårtan hade bara friska och fina organ i sin lilla kropp!
Så vad var då fel med hunden!!???
Lösningen kom en dag
strax därpå.
Husse Roger fick åka
till sjukhus.
Han hade svårt att
hålla i besticken när han åt, han hade svårt med balansen och hela hans
kropp ”drog åt vänster”.
Vid sitt
flaggstångs-uppdrag månader tidigare hade han slagit i huvudet och fått
blödningar på båda sidor av hjärnan.
Dessa blödningar
tryckte nu på nerver som påverkade balans och koordination!
Detta hade Tårtan känt
av på ett mycket tidigt stadium och helt enkelt mått otroligt dåligt för
att hennes husse var sjuk.
Att hon inte ville gå
ut på promenad med honom är självklart under givna fakta.
Hon kunde ju inte ta
ansvar för sin husse som hon upplevde som en tickande bomb! Hon hade
blivit
sympatisjuk och mådde
dåligt över husses tillstånd!
Roger opererades på
Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg och när han kom hem igen låg Tårtan hos
honom i sängen hela dagarna.
För nu skulle husse bli
bra igen!
Nu, ytterligare månader
senare, är Roger och Tårtan återigen ett oslagbart team när det gäller
både promenader och annat bus.
När kopplet kommer fram
skriker hunden av glädje!
För Roger har Tårtan
betytt otroligt mycket under rehabiliteringen.
En oförställd glädje
och åtskilliga noffepussar har gjort hans arbete att bearbeta den senaste
tidens händelser lättare.
Vi vet ju alla hur
noffehumor fungerar –läkande och välgörande på alla sätt.
Tårtan har gjort att
Roger inte tappat gnistan utan har kommit ut i alla väder och fått
assistera henne
på sina polisiära
uppdrag i åkerkanter och diken….
När man tänker på detta
händelseförlopp och den lilla röda hundens reaktion på vad som hände i
husses kropp
–utan att HAN ens var
medveten om problemet- så förstår man det här med assistanshundar på ett
helt annat sätt.
Det känns självklart
med hundar som kan indikera förestående epilepsianfall, sjunkande
blodsockervärde och liknande.
För mig som Tårtans
uppfödare och bästa vän under hennes första två år betyder hela historien
att jag hade rätt.
Tårtan är helt klart en
hund utöver det vanliga!
Nu fortsätter arbetet
för Tårtan att hålla husse glad och vid god vigör medan husse fortsätter
att behandla
Tårtan som den lilla
prinsessa hon är helt övertygad om att hon är!
