Av Veterinand Trollet Gagnemyr

Smuts är något som alltid intresserat Norfolkterriers över hela världen.

Trots det stora intresset finner man inte någonstans litteratur i ämnet och heller inga akademiskt beprövade

nedsmutsningstekniker har tidigare redovisats.

Som Norfolkterrier själv har jag nu utprövat ett flertal ”bästa sätt”

vilka jag funnit ha en hög nedsmutsningskoefficient med en säkerhet omkring 95%.

I och med denna publikation som sammanfattar mina resultat är undersökningen nu officiell och som dissident,

examinator och disputationsledare har varit Borderterriern Grynet Joyride.

Som medlem i annan rasklubb finner jag henne som opartisk, trots att vi bor tillsammans.

Jag tackar henne för hennes vilja att alltid vara så ren som möjligt. Många av mina nedsmutsningsteorier har tillkommit

genom att bevittna hennes förfarande och sedan göra prexis tvärt om (nedan kallat  ”tvärt-om-principen”).

Tack Grynet! Hennes moraliska stöd under mina otalet duschnings-sessioner,

med matte Anna-Karin som initiativtagare, uppskattas också. 

För de Noffar som har svårt att läsa har jag markerat ”nyckelord” i framställningen och de

rekommenderas att bara läsa dessa ord/ meningar som är i ”fet stil” (typ labrador…he, he.)

De får då ändå ut en hel del matnyttigt som de kan börja arbeta utifrån.

Nedan kommer jag att redogöra för de mest universala metoderna för att bli så effektivt nedsmutsad som möjligt.

Jag vill samtidigt påminna om att en nyduschad tass fångar upp smuts bättre än en torr så;

ut igen och gräv så fort som möjligt efter rengöringsprocedur!

Promenadteknik

När ute på promenad, gör det bästa och mest äventyrliga av det, vare sig du är kopplad eller inte.

Själv har jag utarbetat ett utmärkt sinne för rådjursjagande samt dito för att inte lyssna på matte när jag

”fått upp spåret” så jag är oftast kopplad i skog och mark, men det hindrar med andra ord inte från att vara äventyrlig.

Det som skiljer är att man har en människa i släptåg vilket ju kan sporra lite extra…..

Gå upp och ned i diken så mycket du någonsin kan. Har du tur hittar du ett gottigt lerigt ställe som du kan 

krafsa runt i tills promenadledaren stoppar, men deppa inte.

Bakom varje krök finns en potentiell nedsmutsningsplats. Nu på hösten är halvförmultnade lövhögar idealiska och till sist

under denna rubrik skall nämnas att promenixa i åkerkanter.

Norfolkterriern går inte i en åkerkant. Det gör en Borderterrier och enligt den ovan förklarade tvärt-om-principen

(som f.ö. är väl tillämpningsbar i många fler sammanhang än just inom nedsmutsning) skall man som Norfolkterrier gå ute i åkern.

Det räcker med en fåra ut. Om Borderterriern är nödgad att gå i åkern går denne uppe på fåran i sin fåfängda räddhet för att bli kladdig,

så enligt ”principen” går vi Noffar mellan fårorna! (Se illustration A nedan).

Genom att tillsynes oavsiktligt vingla från sida till sida är nedsmutsningsvaliditeten hög.

Grävteknik Tassar

Det är många Norfolkterriers som känner till att även ett mycket litet, men effektivt grävt,

hål kan smutsa ned en stor del av kroppen, men det är ändå inte allmänt känt i kretsen.

För att hjälpa valpar och mindre initiativrika Noffar (finns sådana?) redogör jag alltså ändå för tekniken.

Om man när man gräver ”skruvar och vrider” tassen samtidigt som man trycker nedåt blir det inte bara ett utomordentligt snyggt hål,

utan smutsen fastnar extra effektivt mellan trampdynorna. Har man sedan dessutom kunnat överlista sin matte eller husse och

fått gå ut med lite lätt fuktiga tassar är resultatet oantastligt!

Det har funnits tillfällen då denna teknik räddat mej från en ”egen utskällning” eftersom det är omöjligt att se på 

tassavtryck vem grävaren har varit. Avtrycken blir bara stora och leriga och vid dessa

 tillfällen har matte antingen struntat i att skälla och bara suckat uppgivet eller skällt ut en ”allmän  ilska” som den som har velat kunnat ta åt sig av

(m.a.o. inte jag, medan Grynet å sin lilla sida varit ledsen för det jag lyckats åstadkomma…).

(Se även illustration B nedan).

Grävning Nos

Ett av tassar påbörjat hål kan gott och väl kompletteras med eller avslutas med grävning med nosen. Här är det bara att

”tänka mullvad” (ill. C) tills man är väl förtrogen med tekniken inom både bökande och andning.

I början är det bra att hålla mun och ögon stängda och man får prova sig fram till bästa teknik som visat sig vara mycket individuell, men målet är alltid att ha en stor hög  (alt. flera små, beroende på markens konsistens och material) 

med jord eller grus på nosryggen och i pälsen kring nosen.

När man är väl förtrogen med andningstekniken är det ett extra plus om man kan ta jord i munnen som man inte avslöjar

förrän rengöring av övriga kroppen är färdig, Detta skapar mycken irritation från rengörarens sida!

Grävning Lök

När man skall gräva upp lökar står man ofta inför problematiken att blomstjälken går av och löken är kvar i marken.

Det är då viktigt att gräva ”runt själva löken” och på så sätt komma åt den. (Se ”steg för steg” ill. D)

Glöm inte att lägga magen i den ”hög” som ni producerar samtidigt som hålet i marken blir till.

Slutligen

Med denna publikation hoppas jag inspirera alla Noffar runt om i landet  att ge sig ut och ägna sig åt denna motionsgren som är både rolig och nyttig.

Nu skall jag själv ut och kolla om jag kan få upp lite lök som min matte tryckt ned i jorden i början av september.

Det skall nog gå bra! Tänk på att om ”en nytrimmad Borderterrier är en lycklig Borderterrier” så är

”en rejält smutsig Norfolkterrier en lycklig Norfolkterrier”, vilket jag personligen tycker att mattar och hussar borde respektera

i större utsträckning än vad är fallet i dagens ohygieniskt rena samhälle!

Tack för ordet.

Trollet Gagnemyr