Rasstandard Norfolkterrier
(Underlag: SKK "STANDARD FÖR NORFOLKTERRIER (Norfolk Terrier), SKKs STANDARDKOMMITTÉ 1995-02-21 e ä)

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: England
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Terrier
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 3 Sektion 2.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1932 men var då känd som den hängörade varianten av norwichterrier. År 1964 separerades varianterna och den med upprättstående öron fick behålla namnet norwichterrier, medan den hängörade gavs namnet norfolkterrier. Uppfödarna hade dock hållit varianterna separerade i avelsarbetet långt innan rasen erkändes 1932 och det är fler exteriöra detaljer än öronen som skiljer raserna åt. East Anglia i östra delen av England omfattar grevskapet Norfolk, Suffolk och Cambridgeshire. Området är agrart och även känt för hästuppfödning. Norwich-/norfolkterrier härstammar från lokala jakt- och gårdsterrier men raserna anses även ha inslag av ett flertal andra terrierraser. Åren efter sekelskiftet började små, oftast röda och strävhåriga terrier synas som sällskapshundar hos bl a hästfolk och Cambridge-studenter. Hundarna blev populära för att folk tyckte om vad de såg och var nöjda med vad de fick och en av de tidiga uppfödarna, boende utanför staden Norwich, myntade rasnamnet norwichterrier.

HELHETSINTRYCK: Norfolkterriern är en av de minsta terrierna men en "baddare" för sin storlek. Den är en liten, låg, livlig hund, kompakt och kraftig med kort rygg, god massa och benstomme. Ärofulla ärr från hederligt arbete skall inte läggas hunden till last.

UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR: Den är vänlig till sin läggning, inte grälsjuk och har en robust konstitution. Till sitt temperament är den vaken och orädd.

HUVUD
Skallparti: Skallen skall vara bred och svagt välvd med god bredd mellan öronen.
Stop: Stopet skall vara väl markerat.

ANSIKTE
Nosparti: Nospartiet skall vara kilformat och kraftigt. Noslängden skall vara ca två tredjedelar av avståndet från stop till nackknöl.
Läppar: Läpparna skall vara åtsmitande.
Käkar/tänder: Saxbett med kraftiga och ganska stora tänder. Kraftiga käkar.
Ögon: Ögonen skall vara ovala och djupt liggande, mörkbruna eller svarta. Uttrycket skall vara vaket, livligt och intelligent.
Öron: Öronen skall vara medelstora, V-formade med svagt rundade spetsar och bäras framåtvikta, tätt intill kinderna.

HALS: Halsen skall vara medellång och kraftig.

KROPP: Kroppen skall vara kompakt.
Rygglinje: Överlinjen skall vara plan.
Rygg: Ryggen skall vara kort.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall ha väl välvda revben.

SVANS: Valfri kupering.
a) Medellångt kuperad, ansatt i höjd med rygglinjen. Svansen skall bäras upprättstående.
b) Svans med måttlig längd i balans med hunden, tjock vid ansättningen och avsmalnande mot spetsen. Den skall vara så rak som möjligt och bäras käckt men inte överdrivet glatt över ryggen.
Från och med den första januari 1989 är svanskupering förbjuden i Sverige.

EXTREMITETER
FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara korta, kraftfulla och parallella.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara torra och väl tillbakalagda. Skuldra och överarm skall vara av ungefär samma längd.
Tassar: Tassarna skall vara runda med tjocka trampdynor.
BAKSTÄLL: Bakstället skall ha god muskulatur.
Knäled: Knälederna skall vara välvinklade.
Has: Hasorna skall vara korta. De skall vara raka sedda bakifrån och ge ett ordentligt påskjut i rörelse.
Tassar: Baktassar som framtassar.

RÖRELSER: Rörelserna skall vara sunda, låga och kraftfulla. Frambenen skall pendla rakt framåt från skuldran. God vinkling i bakpartiet, som ger stor kraft åt bakbenens påskjut. Bakbenen skall följa i frambenens spår, med fria rörelser från höften. Knä- och hasleder skall under rörelse vara välvinklade. Rygglinjen skall förbli plan under rörelse.

PÄLS
Pälsstruktur: Pälsen skall vara hård, sträv, rak och tätt åtliggande. Den skall vara längre och raggigare på hals och skuldror, kort och slät på huvud och öron med undantag för smärre mustascher och ögonbryn. Överdriven trimning är inte önskvärd.
Färg: Alla nyanser av rött, vetefärg, black and tan eller grizzle. Vita tecken eller fläckar är inte önskvärda men tillåtna.

STORLEK/VIKT
Mankhöjd: Idealmankhöjd 25-26 cm.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.