Och så var det dags för ”utställningssemester” i Skåne!

Jag (som är Kråkan), mamma Gullan och matte Anna-Karin hade packat bilen total-full inför vår långhelg på söderns breddgrader.

Efter lite extra ”knökande” så fick vi själva också plats och kunde vrida om startnyckeln!

Vi drog alltså iväg redan på torsdagen och det var flera små stopp på vägen.

Vi började med att träffa mattes mamma i Skara. Där bjöd hon på kaffe och Donut och i gengäld fick hon en säck med mat till Grodan som ju huserar hos henne sedan ett par månader tillbaka. Första stoppet blev alltså 2 mil hemifrån!

Fortsatte så ner till Kållered och Djurkliniken. Där var det lunch. Och sedan tuffade vi på ner till Slöinge Djursjukhus där det blev lämpligt med kaffe och glass tydligen!? Jag och mamma Gullan passade på att göra oss av med grejor istället för att fylla på!

Så kom vi fram till Helsingborg och där damp vi ned hos min halvbrorsa ”Baxter” som ju är en Trolltass och bara 3 veckor äldre än vad jag är.

Och jäääklar vad roligt vi hade Baxter och jag! Mamma Gullan hon löpte och Baxter var tydligen inte tilltänkt som fader till valpkull denna gång,

så hon fick inte vara med oss. Desto mer busade jag kan jag lova er!

Det var Baxters hussar som stod för gästfrihet och mat på torsdagskvällen. Hans matte Janet kom hem på natten och henne fick vi lussa med på fredagen.

Fast vi pussade henne självklart ”välkommen hem” när hon kom på natten!

Och fredagen bjöd på allsköns saker. Bästa var att jag och Baxter fick promenix vid havet tillsammans. Och jag kan säga er att jag har nosat på Danmark!

Det låg där bara på andra sidan vattnet. Hur lätt som helst att se!

Gullan fick ensampromenad i koppel –för matte var lite orolig att hon skulle hitta sig en pudel eller två om hon sprang lös. Och där tänkte matte nog lite rätt,

för jag såg just två pudlar när jag racade fram och tillbaks i havskanten.

Matte och Janet var i Helsingborg och åt en sen lunch. Italienskt tydligen. Och mysigt och gott och allt vad det var.

Då vilade jag och dom andra för minsann hade matte dragit päls på oss så det yrde i Baxters vardagsrum!

Sedan var det dags att hitta den där gården som vi skulle bo på nästkommande nätter.

Monica och Diana var i antågande från Stockholm och därmed Gullans kompis Uffe.

Janet och Baxter lotsade oss rätt och vi fick vår lilla stuga där vi installerade oss och bara väntade på stockholmsgänget.

Såhär såg det ut på gården. Fint vá!?

Så kom då en peugeot och smög fram på grusgångarna! Det var dom!!

Gullan blev själaglad och jag blev sur för att Gullan och Uffe bara hade ögon för varann. Uffe var ju MIN kompis från början.

Jag hittade ju honom på min första utställning. Men tydligen kan man inte muta in vänner säger matte.

När vindsrummet hade ockuperats av huvudstadsinnevånarna så var det dags för tvåbeningarna att dricka ett par öl och fnissa och stoja i herrgårdsköket.

Och sedan blidde det kvällen.

Och vipps så hade det blivit lördag morgon! Och vi sov som små grisar helaste natten och åt goda skånska frukostar både hundar och människor.

Sedan var det dags att möta upp Baxter och hans hejjar-klack på Sofiero, för nu var det utställningsdags!

Monica hjälpte till att putsa på min svans, för det är tydligen så att om man vrider sig under tiden matte håller på att trimma svansen så kan det bli en läcker korkskruvseffekt –som tydligen inte är önskvärd. Monica gjorde i alla fall ett eminent jobb och jag fick krama matte under tiden.

Först in av oss var Baxter som fick en fin kritik och skötte sig hur bra som helst i ringen.

Han tittade så fint på matte och det var verkligen inte så att man förstod att det var hans första utställning! Det är min halvbror det!

Här kan ni se hur det såg ut när han travade runt med matte i snöret.

Alla bilder här där matte själv är med på fotot är tagna av Baxters flock.

Sedan var det så småningom dags för mig att entra ringen och det gjorde jag med den äran om jag får säga det själv.

Under tiden så satt Baxter och hejjade på vid ringside tillsammans med sin husse. Och visst är han lik våran pappa Tage!?

Domare denna soliga sofierodag var Birgitta Hasselgren och kritiken blev:

Bra huvud och uttryck. Ännu väl lös i fronten. Bra hals och skuldra. Bra kropp. Kunde ha lite kraftigare bakdel. Bra päls. Rör sig bra.

Jag fick HP och eftersom jag gillar lila så var jag nöjd och glad!

När vi gick ut ur ringen så sade domaren till matte ”hon kommer att bli bra” och det kände jag var något att ta fasta på….

Efter detta så åkte vi tillbaks till gården och jag och Gullan gick på SORKSAFARI! Matte njöt av vårt äventyr med en cola i solskenet.

Vi bökade, vi moffade, vi grävde så att tassarna blev dubbelt så stora som innan och vi bara njöööt. Sorksafari i skånsk mylla är bara hur härligt som helst!

När vi var tillräckligt skitiga tassade vi tillbaks till stugan och vilade, för nu var det dags för matte och dom andra bruttorna att åka till Bjuv

för att sätta upp tält inför morgondagen.

Det gjorde dom och så åt dom pizza på Bjuvs pizzeria efter det.

Och när dom kom tillbaks så vart det dags för öl och fniss i herrgårdsköket igen.

Under tiden som dom roade sig med tvåbenshumor och öl så passade jag på att träna lårmusklerna och jag drog ihop senorna i fronten.

Jag tar till mig kritik på bästa sätt och försöker så gott jag kan nämligen….

Söndag morgon och solen fortsatte att lysa på oss, hundar och människor.

Tältet väntade så snäll på oss på Bjuvs Brukshundsklubb, där utställningen gick av stapeln, och jag blev piffad och fiffad på innan jag med vältränad bakbensmuskulatur och tillstramad front gav mig in i ringen. Diana hjälpte till med fiffningen, medan matte stod för piffningen. Dom jobbade bra ihop!

Såhär såg jag ut när jag var i ringen och på bordet och det är Diana som har siktat och tryckt på mig! Tack Diana!

Ja. Nu skulle jag gå bakom en annan unghundstik i ringen och då ville sig inte ”steget” riktigt.

Men med korrigering av kopplet så travade jag på så fint och domaren Ingrid Borchorst tyckte nog att jag hade tränat upp mig bra under

gårdagskvällen för hennes kritik löd som följer:

Tilltalande feminin tik bygger på bra linjer. Mycket bra huvud och uttryck. Korrekt bett. Bra hals, skuldra och överlinje. Välutvecklad kropp.

Bra bakställ. Fria rörelser. Bra päls och kondition. Visar sig bra.

Och så fick jag äntligen CK och matte var så lycklig så ni kan inte tro!

CK innebär ju också att man skall in och visa sig en gång till med dom andra ”CK-tikarna” så det blev att fiffa och piffa igen och så in

där och köra ytterligare ett eller annat vänstervarv.

-Och matte blev så glad när domaren pekade ut mig som en av ”dom fem” som skulle bli placerade bland tikarna.

Hon sken nog värre än solen då tror jag.

Och så blev vi femma (även kallat reserv) och matte var lycklig som få.

Man är tvungen att stå kvar en stund i ”rätt ordning” så att ringsekreterarna får skriva av ens nummer så det blir rätt i redovisningen sedan och där stod vi.

Matte hade mig i famnen och förklarade hur braig jag var och hur söt och…

Så kom ringsekreteraren och säger att nummer

”bla, bla 52 bästa tik reserv med CERT...”

Och så stod han och viftade med en blågul rosett!

Och matte sade något liknande som:

”Nähä, är det sant?”

”Jaa, dom andra är champions” svarade alla runtomkring.

”Ja, ta mej tusan” sade matte och kastade sig om halsen på ringsekreteraren som skrattade gott och sade:

”Det kom direkt från hjärtat” (fast han sade det på skånska).

Och så skrattade alla och jag fattade inte någonting. En rosa rosett skulle det ju vara?

Men blågult var tydligen snäppet bättre och då gillade jag dom färgerna också!

Sedan for vi tillbaks till gården. Ja, vi väntade tills finalerna var klara och solen sken och vi mådde bra hela bunten.

Men det var skönt att få vila i riktig säng med duntäcke på sen-eftermiddagen.

Och ni gissar rätt. Det blev fniss i herrgårdsköket även denna kväll.

Fast det var vin, kex & ost som gällde tydligen och jag vet att det skålades för en viss blågul rosett bland annat...

Det blev måndag morgon så småningom och vi packade in oss i bilen och körde hemåt.

Vi har haft en härlig långhelg i solsken och vi passar alla tre på att tacka Rackartussar och Gerfellisar för trevlig samvaro och många glada skratt!

Här är bilder på alla kompisarna som ställdes ut och bodde på herrgården!

Det var lilla Hopi (min halvsyster!) och Bella. Och Uffe med sin dotter Agnes. Och så jag, Kråkan.