Jo, dom hade talat om tomten och klappar och jag förstod inte någonting, fast det låtsades jag inte om.

Jag babblade på som bara den om allt möjligt och jag tror inte att det var någon som förstod att jag inte förstod…

Så kom det en dag. En fredag. Vi var med matte på jobbet och det skulle snart vara dags för den där tomten att komma.

Bara 4 dagar kvar till det dom kallade för dopparedagen. Jag pratade om stora bad-dagen och stora namn-givar-dagen

med alla hundar och katter som kom in på den djurklinik där vi tjänstgör ibland, men ingen verkade förstå vad jag menade….

I alla fall. Vart var jag nu…. Jo! Det kom in en katt. Han var gråmelerad och väldigt liten tyckte jag för att vara katt.

Men så fick jag höra att han bara var tio veckor gammal.

Då blev jag arg på honom och skällde på honom och sade att han inte fick vara här,

för det finns faktiskt en viss åldersgräns och den går inte vid tio veckor minsann!

Ja, man får ju hitta på lite egna regler när man jobbar tycker jag i alla fall.

Men tror ni att katten brydde sig om vad jag sade? Eller vad mamma Trollet och Grynet sade? Nix, pix.

Han bara kikade lite intresserat på oss, och jag tror att han kanske trodde att VI kanske var tomten som han

säkert hört talas om han också.

Nå, innan jag visste ordet av hade matte greppat tag i den lille krabaten som faktiskt var inne för att få sig en spruta

så att han aldrig skulle vakna mer.

Ingen som ville ha honom som kompis. Så greppade hon honom alltså och slängde honom till veterinären med

uppmaningen ”kolla om han är frisk då!”. Och det var han. Och matte blev kär (inte i veterinären alltså, utan i katten).

Och så kom hon på den geniala idén att eftersom Trollet fick en katt när hon var liten (Snoddas)

så borde ju jag också få en katt eftersom jag är så bäst!

Och så hade vi en katt med oss hem från jobbet!

Han fick heta Sture!!!!

Och Sture var inte klok. Han var inte speciellt rädd för någon av oss, och då provade vi ändå olika metoder för att skrämma honom,

däribland att attackera från tre håll och bli väldans närgångna.

Nej, han bara liksom skulle vara här ansåg han och han placerade sig snabbt högt på rangskalan,

eller som matte tror; han är lyckligt omedveten om att det över huvud taget finns en rangskala!

Katten Sam låg och sov i sitt lilla bo, och Sture han bara klampade rätt in utan att knacka eller presentera sig något vidare.

Han bara bäddade in sig i Sams varma och lurviga vinterpäls och Sam kom sig inte för att säga något alls.

Han bara stirrade på den lille krabaten och det tog fem minuter eller så innan

Sam reagerade mot Stures närgångenhet genom att morra och gå ut genom kattluckan.

Då skulle ni sett Stures min! Den store katten bara försvann genom väggen! Ha!, han är inte så smart den lille katten!

Men han är MIN, och jag skall lära honom allt jag kan, och det vill inte säga lite det.

Han har ju kattlåda nu då, för han kan ju inte det där med kattlucka och han skall inte vara ute för han är så liten säger matte,

men han får följa med oss ut om matte är med och det är kul.

I alla fall. Kattlåda ja. Den står inne i badrummet och dit är det stängt för annars så går till exempel någon hund in och

kollar innehållet i kattlådan eller stjäl någon kattleksak kanske. Ja, det är vad matte säger i alla fall.

Det där med kattleksaken kan hon ju i och för sig ha rätt i för det är jädrans svårt att ignorera den där lilla strumpan

som Sture fått som är full med kattmynta. Den skall matte ha som lock-bete till mig när jag skall på utställning,

för då tror hon att jag skall gå bättre, eller i alla fall röra mig i ringen….kan hon ju få tro!

Så Sture följer i alla fall med matte in på toa när hon skall in dit för att, ja vad hon nu kan tänkas hitta på där inne.

Borsta tänderna kanske? Och så gör han det han ska, och så leker han lite med sin fina socka

och så följer han med ut igen och leker med mej en stund.

Han bara tar för sig. Han snappar upp fort från mig. Jag tar ju också för mig. Sådan hund sådan katt kan man säga.

Kattdamen ”Bestämda Savannah” är lite förtjust i den nye katten, men hon erkänner det inte.

Men han lägger sig bredvid henne och hon morrar lite, men låter honom hållas.

Och rätt vad det är så kan man se att den lille ligger i mitten på kudden på rygg och breder ut sig,

medan Savannah har fått maka på sig och ligger ute på kanten. Så visst tycker hon om honom!

Jag tycker också om honom. Han är jättesöt. Gå gärna in på min fotosida och kika på honom och mej.

Tänk att jag har fått en egen katt! Då är man duktig! Och det passar ju bra, för jag är ju så himlans duktig på det mesta liksom….

Jag skall rapportera om mina träningsframsteg av min katt. Det blir en hel del katt-träning i vår.

Jag tror att han skall få genomgå gräv-utbildningen direkt när tjälen har krupit ur marken.

Och vi skall passa på tjälen i år säger Grynet och Trollet. Dom missade honom förra året,

men i år skall han fångas in! Han skall aldrig mera få ta våran gräv-gräsmatta i besittning.

Men det kan bli tufft; han är en hårding den där tjälen! Men nu är ju jag och Sture med och kan ta han!

Hej hopp i leklivet!

Grodan